MAX 40W E14
Bytt två Glödlampor idag och tagit sönder en. Jag är ju så nedrans händig av mig.
Gömde mig i vår källare en stund när solen höll på att gå upp och jag hade mina vanliga Morgon-kväljningar. Ville vara naken för inga kläder verkade passa mitt bittra humör, och ville inte gå upp igen för då skulle Föräldrarna märka att jag var vaken. Dumma elaka kalla dumma källargolv som förhindrar min nakna framfart.
När jag slutat fascineras av min knottriga, bleka hud letade jag igenom mammas undangömda Kartong med gamla kläder. Hittade fina Hängsebyxor som jag planerar att ha på mig på måndag, och skjorta som luktade skalbagge som allt annat där nere. Trampade på en Julgranskula som gick sönder och blodet och dom spegelblanka skärvorna bildade något som såg ut som en arg sten med hår som blir jagad av flera glada stenar med dålig andedräkt och sandaler. Eller möjligen John Lennon med mjäll. Det gjorde inte så ont. Slickade på en klump av frusna hjortron från frysboxen och hittade en ensam fastfrusen Twister som fick hålla hjortrona sällskap nere i min Missnöjda Mage. Bakom dammiga Fiskskålar och lustiga inlagda grönsaker hittade jag några gamla Tyg-färger, så jag planerar att slänga ner lite tråkiga kläder i tvätten och färga dom fina. Gul, grön och rosa. MEN ÄNDÅ. Lite omväxling skadar ju inte nu när höstmörkret gör allt grått och tråkigt. Måste till Myrona och hitta en grammofonspelare, min Mor äger nämligen ett flertal Tintin skivor som jag vill lyssna på innan jag stänger in dom i ugnen och gör märkliga skålar.
Blev trött igen och gick och la mig i badkaret som läckte så jag blev blöt och ledsen och gick och lade mig upp och ner i sängen för sova vanligt är inte roligt. Vaknade på rätt håll.
Jake som skulle ta med sin tröja igår men glömde den i källaren, jag slo g mig för pannan jätte hårt när jag märkte det. Tankspridda pojke. Annars så hade vi ganska trevligt, fast filmen inte var sådär utomordentligt fantastisk. Blåa Chips förgyller det mesta. Vi turades om att somna lite, så vi kunde förstå handlingen. "The Big Labowskij". Eric kom, det var Jakes granne. Han frös om sina händer. Sitta i köket mitt i natten och samtala om våra misslyckade fyllor. Viska. Far betedde sig som en kuk.
"Be Quiet, Homo!"
STUMFILMER. ÅH, HERREGUD STUMFILMER. Jag har nu suttit med knäna under hakan och uppspärrade ögon i Timmar med en burk Grön Tomat Marmelad och skrattat högljutt i stort sätt hela denna mörka Höstdag. Datoreffekter och snabba bilar och Pistoler och Skärpa är så förskräckligt överskattat. Jag har också pausat varje gång jag såg en fluga på filmen och pekat på den och sett väldigt nöjd ut, och den vita texten Prnt Scrn Knapp böjar sakta nötas bort. TREVLANS SÄGER JAG. Det fanns en hund som hette "Homo", jag ska döpa mitt barn efter honom.
The man who Laughs ( 1928 )- Paul Leni
Det våras för Stumfilmen - Mel Brooks
Pandoras Box ( 1929 ) - G.W Pabst
The Cocoanuts ( 1929 ) The Marx brothers - Robert Florney
Nos Feratu ( 1922 ) - F. W Murnau
Jag har för övrigt lekt schnell flicka och stannat hemma och hållit min Kära Far sällskap, För både Mor och Syster är bortresta. Tyst och skönt. Jag köpte en Kokbok med Thailändsk mat i till honom, så han ska sluta släpa hem ljummna Pizzor fram mot kvällen. Ett fint kort med en Enhörning till paketet, för dom är tuffa. HAN BLEV GLAD.
Vi var hurtiga och bestämde oss för att faktisk använda den samma kväll. Jag fick promenera till en spännande affär nere på Torpa och köpa spännande saker av Kvinnan med Exotisk brytning och glittriga byxor. Dom hade inlagda ägg där. Men jag köpte inte några.
Utan vidare katastrofer så lyckades vi göra något som skulle kunna liknas vid den fina bilden i boken. Nej. Men det smakade gott, och jag fick näseblod under måltiden och blodade ner hela tallriken, men var glad och åt upp allt som en väluppfostrade unge jag är.
Vi besökte Farfars Grav, och jag frågade massa dumma frågor och sade dumma kommentarer som jag brukar göra när jag inte kan hantera människor som gråter. Ironiskt nog fick vi inte eld på tändstickorna när vi skulle tända ljuset på graven, och skrattade lite. Karln´ rökte faktiskt ihjäl sig. Timbo var fin och Urinerade på Gravstenarna.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag blev lite kär i en Tjock Köttätande växt och tog hem honom och planterade honom omsorgsfullt i en trasig Grej med ett handtag på. Kvinnan i Kassan tyckte nog att jag hade besynnerliga Solglasögon, för hon tittade lite konstigt på mig. Men Anna sa att dom var fina. Solglasögonen då. Och det var dom. Heflof heter han, och han äter snälla barn. Men inte för tillfället, han försöket nämligen dra ner lite på kilona. Jag försöker förklara för honom att Kurvor uppskattas, men han lyssnar inte. Jag har sprungit runt och letat efter undernärda små barn, eller döda flugor som ligger under någon fåtölj badande i damm. Hittade en fjäril. Eckel sa Heflof.
Makrill med Tomatsås
Grejen med att äta Makrill i Tomatsås är att få upp det där sista slafset som befinner sig i hörnen av Metallbehållar vid slutet av måltiden. Många slänger det. Dumdristiga Människor slänger det.
Det är finurligt på det sättet att det krävs en väl utarbetad taktik för att få upp det. Du måste Bemästra Tomatsåsen. Förstå Tomatsåsen. Utrustad med gaffel och inga aningar om det tragiska slutet ( För det gick ju så bra hittills ) kommer du inte uppnå något. Du kommer förgäves skrapa med gaffeln som nonchalant låter den utsökta mosade Tomaten slippra mellan dess Vassa, stål tänder.
Du behöver en Sked.
Men nu har du ju en Gaffel. En kladdig Gaffel. Du vill ju inte springa ner till köket och hämta en Sked. Ner för den långa, farliga trappen. Över det hårda, kalla golvet. Genom den oändliga hallen med det smaklösa mattan där blodtörstiga Syskon befinner sig, redo att tugga på ditt huvud och äta dina inälvor. Du kan inte äta Makrillen med en Sked. Desperat börjar du slicka upp såsen från insidan av behållaren, men skär dig på den Vassa kanten. Järnspikar. Du känner hur blodförlusten får rummet att snurra. Du kan inte sluta. MÅSTE. HA. UTSÖKT. SÅS. Du flämtar. Blodet svämmar över och rinner över lakanen som suger upp den varma vätskan och färgas mörkt röda. Tjutet i öronen avtar och du ramlar ihop på golvet. Bitar av din tunga simmar fridfullt runt i blodet som fyller din munhåla, och rinner ner för din hals. Öppna ögon. Du gurglar. Du säger något som ingen kan urkilja.
Ghhsåååågs. grghhrl. GHHHSÅÅSGHL.
Det är finurligt på det sättet att det krävs en väl utarbetad taktik för att få upp det. Du måste Bemästra Tomatsåsen. Förstå Tomatsåsen. Utrustad med gaffel och inga aningar om det tragiska slutet ( För det gick ju så bra hittills ) kommer du inte uppnå något. Du kommer förgäves skrapa med gaffeln som nonchalant låter den utsökta mosade Tomaten slippra mellan dess Vassa, stål tänder.
Du behöver en Sked.
Men nu har du ju en Gaffel. En kladdig Gaffel. Du vill ju inte springa ner till köket och hämta en Sked. Ner för den långa, farliga trappen. Över det hårda, kalla golvet. Genom den oändliga hallen med det smaklösa mattan där blodtörstiga Syskon befinner sig, redo att tugga på ditt huvud och äta dina inälvor. Du kan inte äta Makrillen med en Sked. Desperat börjar du slicka upp såsen från insidan av behållaren, men skär dig på den Vassa kanten. Järnspikar. Du känner hur blodförlusten får rummet att snurra. Du kan inte sluta. MÅSTE. HA. UTSÖKT. SÅS. Du flämtar. Blodet svämmar över och rinner över lakanen som suger upp den varma vätskan och färgas mörkt röda. Tjutet i öronen avtar och du ramlar ihop på golvet. Bitar av din tunga simmar fridfullt runt i blodet som fyller din munhåla, och rinner ner för din hals. Öppna ögon. Du gurglar. Du säger något som ingen kan urkilja.
Ghhsåååågs. grghhrl. GHHHSÅÅSGHL.
Dramatisering av när jag åt en burk med Makrill i Tomatsås här om dagen.
APA
Klunka hostmedecin med mig, Raring
Det låter som att jag har satt en halv, mumifierad hästkuk i halsen. Och när hunden hittar ett spännande hål i häcken, och orsakar mig en ångestattack i sin frånvaro, är det praktiskt att kunna stå upp utan att ramla omkull och slå sig allt man har inom räckhåll. Han kom tillbaka efter någon timme. Jag hade då varit ute och letat efter honom i det fånigt kalla höstvädret. Lite glad att det låg halvruttna löv på marken. Mjukt att ramla på.
Saken var ju den att min uppgift för dagen var att passa hunden, Vilket inte skulle vara något problem om vi hade haft diverse värktabletter och halstabletter hemma. MEN DET HADE VI INTE. INTE ENS HONUNG. Jag hade inte heller sovit ordentligt på två dygn på grund av febersömnen, och orelevanta drömmar och blommiga hästar i med röda andedräkter och ihåliga moln. Mor kom hem, tog hand om hundfan och gav mig alvedon. Lättnaden är lite svår att beskriva. Han är lite som en... bajskorv som inte går att spola ner. Sov så djupt att jag inte lade märke till att Frida kom och lämnade tillbaka klänningen hon lämnat till Halloween. Vaknade och lyckades efter några försök äta en Pepparkaka, som smakade roligt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Innan mitt insjuknande ( Tillsammans med hälften av Jönköpings invånare? ) Så hade jag haft det trevlans hemma hos Dafni, där det bakades Muffin i Stekpanna och googlades Penis-Peicingar. Kebby kom. Vi hittade en Larv i Bland Dafnis ärtor. Men hon ville inte äta på den. Jätte fin Larv. Kramade en Ärta. ( Se Dafnis bild nedan ) Den kanske viskade sina hemligaste hemligheter till ärtan som var så fin och rund och tyst när den låg alldeles rädd och ensam i Kylpåsen. Jag ska skriva en saga om Larven. "Larven och Ärtan, en kärleks historia" Du måste inte läsa den om du inte vill.
Dafnis säng var mjuk, och hennes hus var tyst, men jag sov inte bra. Åt Müsli, och pillade ut de förvridna neger-ansikterna som alla andra kallar russin och radade upp dom på mitt knä för att betraktas med avsmak. Barnprogram och sol i ögonen. Vi åkte ner på stan och shoppade på låtsas, för jag hade prioriterat gasmask över plånbok. Min kära grek handlade stayups, underkläder och fåniga ringar. Krama Adjö.
Äta SUSSI med Frida, fast jag var ganska dålig på det och grät för wasabin var stark och allt blev sönder. Näsan rann, och snoret hängde in i munnen tillsammans med sushin, i all hast. Nostagisk smak.
Vi fick inte ha Fridas cykel på bussen. Vi blev Ledsna. JÄTTE KALLT UTE. AUHGH. Mådde apa , förlorade all uppfattning om värme och kyla när jag satt på Paket hållaren ( Vad är det för diskriminering förresten, "Paket"hållare? VA. VI KVINNOR DÅ. UTAN PAKET INNANFÖR GYLFEN. JAG ANVÄNDER CAPSLOCK OFTA FÖR DÅ KOMMER JAG BLI POPULÄR OCH BRA I SÄNGEN) men jag var ganska säker på att kramperna var på grund av eventuell nedfrystning. Mådde lustigt, men inte dåligt, när vi anlände till mitt hus.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Halloweenkalas hos Janina på kvällen, jag var engagerad nog att måla mig en mustasch med Fridas Kajal, för att sedan ta bor den för den kliade alldeles för mycket. Fick kakor. Tittade på Arrol, med lite annat otippat folk. Boel var snygg med en abstrakt kanin-dräkt och det anlände en och annan Pirat och Taliban. Ville sova över, men lyssnade för första gången den dagen på min kropps patetiska rop på hjälp. Jag behövde komma hem och vila. Resten av dagarna var en enda utdragen Schlager-festival på crack. Kommer inte ihåg så mycket av det, tack och lov.
Tell me Lies, Tell me sweet little Lies
Seig Dinmamma.
Without me, there would be only Aweso.
Berlin är en fin stad. Grafittin var underbar, jag var ytterst imponerad. Verkligen. Vi hittade inte så många Secondhandaffärer som vi hade hoppats på, men. MEN. VI HITTADE SUSHI PÅ BAND. MINSANN. Åkte runt runt. man kunde lägga saker där, så kom det tillbaka. Jag var inte lika duktigt som de andra barnen, och införskaffade endast en gasmask från andra världskriget och tictac. Lakrits till Far. En betongklump från muren i Sachenhausen.
"Det känns som att jag har en stor betongkloss i väskan... vänta... lol" Jag skulle se om jag kunde komma över muren på ett ställe som verkade väl användt för detta syfte. Ramlade omkull med bravur och raserade lite kulturmärkt egendom när jag väl var igång. Berlinmuren var ju så förfärligt dyr. Sachenhausen Muren var fin. Tung, Men fin.
Jag gillade det stället. Ja, Koncentrationslägret. För inte så länge sedan piskade män i uniform människor på njurarna, och hängde upp som på stolpar med kroppen buren över den smutsiga marken av endast senor och muskler. För armarna var vridna ur led. Sen drog nazizterna i dom. SCHNEEEEELA HESTAR. Jag tappade bort mig från gruppen och sprang runt lite. Det var spännande. Det fanns en halvt nedbränd barrack med ett vackert tak som jag trodde skulle förvandlats till svarta fjärilar och flyga iväg. Flagor av färg. Vill ha.
Vandrarhemmet var charmigt. Rejäla stålsängar som håller för Rått, hårdhänt Tyskt sex. Precis som det ska vara. En skallig man med mysig röst nere i receptionen och konstiga drömmar om nätterna. Vi blev serverade Schnitzel, lökig potatis och Brysselkål när vi anlände. Tysk mat = Tysk. Frida hade blått hår. Berlin befolkningen märkte detta.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kom hem, mådde svettigt Ap-Ollon efter att ha varit med människor alldeles för mycket. The Postal Service, Mörkt badrum, Ångande vatten, Ensamhet och massor med lödder. Somnade och fick en kallsup + en halv flytande batmanbil i munnen. Sova badkar är inte bra.
Bulbasaur is envolving.
Jag kan måla fina hattar på mina fingrar så dom ser ut som rynkiga, bittra gubbar. Bröderna bitter. Men rynkorna på tummen stämde inte överrens, så den fick vara den fjärde, utstötta brodern. Broder Bra. Han blinkar med ena ögat och ser kåt ut. Om ni frågar snällt får ni ha äran att träffa dessa, besynnerliga karlar. Dom ytterst lustiga ut.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bakar igen. IGEN! Jag börjar tro att jag bakar ner mina bekymmer i dom söta små bakelserna tillsammans med de andra ingredinserna för att sedan se dom förtina och plågas i Ugnen, Höra de förtvivlade skrien som dämpas av den lyllenbruna, heta smeten som omringar den. Bli lite större. Kanske föröka sig. för att sedan bjuda dom till folk och le fint.
If youre name was homework, I´d be doing you on my desk right now.
Fiskpinnar och mensblod.
Den kriminella Fiskpinnen lutade sig nonchalant mot bardisken med ett glas mensblod i sin vänstra, knastrande näve.
Här satt han längst in, varje onsdagskväll, I det kalla ljuset från den blå neon-skylten. "Pleasure Bar". Han hade med åren blivit mer utav en smaklös möbel än en gäst. Bartendern, en Albinopojke vid namn Vlad, serverade nu honom två Gin and Tonics, för att sedan hälla tillbaka den ena, orörda, i flaskan igen. Alla visste. Brustet hjärta, det fanns förmånga sådana i den här staden.
Med tomma, gula ögon tittade han på de ljust rosa-färgade Kattkropparna som dansade förföriskt till den Tyska techno som pumpades ut ur de dammiga högtalarna. Tankarna flög som svarta fjärilar i hans synfält , hindrade ljuset från att bada i hans näthinna. Smutsiga tankar.
Han blev hård.
Kinesbananen hade sett på honom som ingen annan hade gjort förut. I den döda stad dom bodde i, verkade denna avlånga frukt vara den enda som var vid liv. Lustigt. Det fick det att bubbla i venerna på honom värre än tjugo koppar svart kaffe, och orsaka kvälningar som om en hel automat med överbetalda, psykotiskt färgglada studsbollar inuti hans kranium ( Om nu fiskpinnar har sådana ).
Han var inte van vid den sammetslena, gula huden mot hans högljut panerade yta. Kall och blöt, som om denöshet precis hade legat i den fuktiga fruktdisken, medan fiskpinnen var oljig och het. Det fick håren i nacken att resa sig. Och begäret röt som ett lejon i hans sköte. Kines bananen visste. Lade mjuka, ljuvliga lögner i hans öra för att sedan andas honom högljutt i nacke så att hans huvud gled åt sidan i uppmuntring och lögnerna diskret ramlade ner i hans bedövade tankar. Han blundade och njöt av skammen och upphetsningen som bredde ut sig som en äng av svarta, giftiga blommor på insidan av paneringen. Dom kittlade mot det råa fiskköttet.
Han drog sin grova hand längs den gula, vackra evigheten tills den nådde toppen. Han andades tungt och sysselsatte kinesbananen med intensiva kyssar, och utbytte andetag tills sprickorna i taket ovanför deras huvuden snurrade och skapade en enda suddigt meningslöshet.
I en aggresiv rörelse bröt han av den kalla toppen med ett rivande ljud. Han kunde blotta fruktköttet och adrenalinet fick händerna att darra. Med ivriga händer började han skala av de doftande skalremsorna. Kinesbananen stönar uppmuntrande och trycker det blottade, söta köttet mot hans gyllenbruna, vidbrända panering.
Den heta drömmen avbryts av en intensiv smärta i hans högra öga. Han slungas våldsamt tillbaka till den vedervärdiga verkligheten, och landar på det kalla betonggolvet och lyckas lämna kvar andan på uppe på barbordet någonstans brevid det halvfulla Gin and Tonic glaset. Ett kvävt jämmer pressas fram mellan ihop bitna läppar. Han försöker förbryllat resa sig upp men huvudet pressas åter igen ner mot betongen med våldsam kraft. Det knastrar när han känner hur paneringen slits sönder. Smärtan får honom att vråla. Någon letar igenom hans fickor. Varm klibbig vätska bildar små, hopplösa floder som svämmar över hans fyllda ögonhålor och blandas med dammet på golvet i en smutsig gloria. Med möda lyckas han blinka bort det, och för ett ögonblick ser han silhuetten av en slank, avlång figur på höga stilettklackar. Tusentals små, vassa tänder brer ut sig i ett skrämmande leende under två reflekterade irisar. I Den vänstra handen håller Sliuetten ett Rutigt, ihop fällt paraply som det med upprepande, aggressiva rörelser stöter i hans öga. Gul hud. Så vacker. Fiskpinnen Ler. Tårar blandade med blod och damm.
