valrost

Mitt kråkbo luktar av damm, sömn och musik och är fyllt av ofantliga skatter jag antingen stulit eller funnit i en av våran stads containrar och smutsiga gränder. Golvet väser föraktfullt när jag släpar mina bleka fötter mot det, och andas tungt när morgonsolen värmer det. Jag sörjer liken av från flugor som en gång hållit mig sällskap under salta nätter. Feta Böcker vänder nonchalant ryggen mot mig i bokhyllan och en tom ram hänger på väggen i väntan på att fyllas av någon verkligt. Det ligger högt upp bland molnen och väggarna här sjunger tyst tillsammans med vinden när jag ska sova. Minnen av forna liv dansar den tjocka luften tillsammans med det dova ljuset. Som en djungel av underbar ångest.