Celcius

För att mina kära föräldrar ansåg att jag var på tok för destruktiv, oförutsägbar och oansvarig för att stanna hemma medan dom åkte iväg på den traditionsenliga Åka-med-långa-hala-plankor-på-fötterna-nedför-ett-snöbeklätt-berg, fick jag göra det bästa av situationen. Så där sportiga underställ och reflekterande skidglasögon förväntades finnas, låg nu tjocka böcker och svällde tillsammans med trassliga garn nystan i ett suddigt hav av skjortor och stickade sockar. Kompletta Liftarens guide till galaxen, Norwegan wood och Gramatica obscura samt en dator tvångsmatad med filmer och musik och min bästa Te-kopp. Jag var nöjd med med vad jag åstadkommit.
12 Timmar i en klaustrofobisk lastbil med min enerverande familj. Jag höll ut. Tro mig, jag var tapper. Målade springande människor i frosten på fönsterrutan och lyssnade i David Bowie så att mina öron blödde för att överrösta rix fm musiken och spekulationer hurvida "Potentialutjämningsledarcentral" Passade in på lodrät under "Diarré".
Stugan luktade dammigt stearin och diskbänk det stod kaktusar i fönsterna och väggar och tak var täckta av gul-blekta furu plankor. Jag räknade kvistarna i taket i mitt rum. 289 stycken. 311 om jag räknade med dom suddiga och trasiga. Jag räknade dom varje kväll innan jag somnade. Tänk så var det inte alls kvistar. Tänk så var det ögon. Tänk så tittade plankorna på mig. Observerade, dömde och viskade till varandra på ett språk ingen förstod och misstod för oljud. Hela huset tittade på mig. Jag tittade tillbaka.
Om dagarna när resten av min familj hade lämnat mig ifred, höjde jag musiken till högsta volym och stekte blåbärs pankakor till mig själv som jag åt i solskenet med en tjock bok i knäet. Efter att ha utforskat varenda vrå i stugan och sällskaps-rummet blev jag rastlös och begav mig ut på äventyr. Jag hittade en rostig spark under trappan med gråa, håriga plankor som gnisslade en trevlig melodi när jag åkte på den. Hunden sprang brevid och gjorde den vita snön gul och vacker.
Jag hittade en stig upptrampad av renar vid vägkanten några kilometer från stugan som gick in mellan de tigande granarna, och jag lämnade sparken vid mynningen. Det var helt tyst förutom ljudet från den uppretade Husky-kenneln som jag hade passerat på vägen dit. Vinden blåste lekfulla moln av snö på den frusna sjön som fastnade i mitt hår och stack nålar i mina ögon. När skogens tunga kropp slöt sig omkring mig slutade vinden bita mig och solskenet blev trasiga fragment på trästammarna. Snön sjöng under mina skor och Städen andades tunga, sömniga andetag samtidigt som dom dansade i trans. Hunden åt på renbajset och jag plockade skägg från liket av en gran.
Jag berättade mina hemligheter och blev ett sår i närvaron av evighet och Kajor. Tiden glömde bort mig. Jag tuggade och spottade ut. Tuggade och spottade ut. Ingen visste vem jag var.
När träden försvann fanns det ett ensamt hus som en gång i tiden inte riktigt kunde varit rött och väntade. Snön vilade sig på fönsterkarmen, dörren var öppen, tapeterna var trasiga, luften var tom. Det fanns mögliga foto-album och dansband musik i bandspelaren. Svartvita minnen med utvecklingsstörda barn och kalla leenden. Soffor och möbler hade ställt sig på varandra som om dom var rädda för att nudda golvet. Dom gråa mössen blev dynornas blod och gav illusionen av liv. Kartonger med kläder. Kartonger med Porslin. Kartonger med kartonger. Trasigt glas och gapande fönster. Det kändes fel att rota. Det kändes rätt att kännas fel.
Jag gick tillbaka till huset varje dag efter det, fann tillskott till min samling med fotografier-på-människor-som-blundar-på-bild-utan-att-det-egentligen-är-meningen och norska, erotiska romaner. Jag lärde känna mannen som bott där någon gång utan att träffa honom.
När jag inte lekte Spiderman med Sam, eller fick spretiga flätor i håret av Milla, eller pratade om alldeles för vuxna saker med Leo försökte jag gömma mig på rummet, undan sociala krav. Min moster dansade roligt, och hennes man imiterade någon från TV som jag inte kände igen. Dagarna spenderades annars I skjorta och stor halsduk i solskenet som omfamnade mig med sin varma andedräkt. Alldeles tyst. Levande. En oändlig dal med ett hav av tigande dalar vilade tyst under ett molnfritt, ljusblått himlavalv. Kunde inte sluta titta på det. Ville att inte att det skulle ta slut. Önskade att jag dog där och då. Ville fånga ögonblicket i en glasburk för en regnig dag, men det gick inte.
Blev melodramatisk och självmordsbenägen på vägen hem. Vi stannade på en restaurang och jag tappade ett glas i golvet och den klassiska sitta-inne-på-toan-och-gråta proceduren återupprepades. Den börjar bli lite tjatig. Jag hade en blink-tävling med en pojke i rymd-dräkt som satt på bordet mitt emot och förlorade. Jag hatade allt och ville vara ensam, vilket inte var möjligt i en fyra kvadratmeter stor bil. Miserabel poesi och billig choklad. Kom hem och huset luktade konstigt.

Kommentarer
Postat av: bells

Alltså fan, när jag var på skidresa med mina föräldrar + familj hade verkligen jag med behövt ett sådant hus att gå till.

2010-03-14 @ 00:14:51
URL: http://osmidig.blogspot.com
Postat av: Olga

Jag är glad att jag hittade huset. Det var ensamt där. Ensamt är bra. Förutom mössen såklart, mössen höll mig sällskap. Jag dukade upp med porslinet jag hittade i kartongerna och serverade kottar och iste. Dom åt inte. Inte när jag var där.

Sidsemestrar med familjen äro misär i allra högsta grad.

2010-03-14 @ 01:37:47
URL: http://valrost.blogg.se/
Postat av: Gosha

Varför åkte du inte skidor med alla de andra små barnen?

Jag har även hört att man kan fånga ögonblick med en såndär kamerapparat.

2010-03-14 @ 03:29:13
Postat av: Olga

Jag tycker helt enkelt inte om att åka skidor. MEN JAG ÅKTE MED EN GÅNG. Det var ruskigt kallt och jag fick ont i mina fötter.

Om jag hade en kamera skulle jag ta kort. Men jag har ingen. Min mobil-kamera rättfärdigar inte verkligheten alls. Jag vill skaffa en begagnad. Jag gillar dom riktigt gamla, som inte är digitala. Dock prioriterar jag andra saker för tillfället, så ni får nöja er med vaga förklaringar.

2010-03-14 @ 22:46:11
URL: http://valrost.blogg.se/
Postat av: Jakee

Jag gillar inte heller att åka skidor. Ser inte det roliga i det... Men att gå i en snötäckt skog, det är fint det.

2010-03-16 @ 20:47:16
URL: http://kirlianvoyager.blogspot.com
Postat av: bells

[email protected] <--- DÄR

2010-03-16 @ 21:21:54
URL: http://osmidig.blogspot.com
Postat av: Olga

Skogar är väldigt bra. Dom är stora och levande och bra på att lyssna.

2010-03-17 @ 19:51:48
URL: http://valrost.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0