valrost

Tiden luktar ruttet kött och vanilj, nafsar mig i ögonen och vill att jag ska följa med. Lock i hjärtat Jag stannar kvar en stund till. Glömmer bort hur månen ser ut för jag vågar inte hoppa högre än såhär. Den tjocka isen slår hala knutar på luften i halsen. Huden brinner nu, jag släcker den med bläck och blåmärken. Jag släcker det brusande glaset med galla. I träden blommar dom svarta fåglarna och silar himlen från ensamheten. Solen dansar en dans med döden i skuggan av kolsyran och spiller sin värdighet över den trasiga savannen. Vassen viskar, saltet dansar med. Dom letar efter dig. Längst bak i bussen ramar jag in någons ansikte med verkligheten och inte ens bajs-bruna lockar kan rädda honom. Inte ens två sekunder av tyg.