valrost

I huvudstaden finns det röda rum av sammet som rymmer bisarra sammanträffanden och sammarbeten och några mer ord med samman kommer jag inte på. Två är bättre än en. Mikrofoner som tjuter och stämband som dansar av nervositet.

Nonsens nr 1

Träpanelen sjuder av mystik
undrar vad som finns bakom
En tyst minut för fåglarna
som krossas mot våra fönsterrutor
Bugar för korset som tog deras liv

Kvistarna gapar håltomma
tittar på mig
nafsar med ljummen blick
Trädens minnen har fastnat
gråter koda
Bläcken spelar ingen roll,
bara när döda löv faller

Viskade
Lovade om evig död
Blodet smakar metall,
som att bita i gafflar
Kvicksilver pulserar
innanför sandpappret och sågspånet
Lakanen frasar som morgonflingor
under trasiga tår

Väggarna ekar baklänges
och viker själen ut och in
Ekar elakt och kantigt

Rubikskuber
Jag lär mig inget av mina framgooglade algorytmer
Försöker tygla skakiga fingrar
med korslagda ben
Men vad gör man med tonen
fastslemmad i strupen?
Sjung en sång för sorgen


Nonsens nr 2

Kalaspinglor ljuder likt
sår genom natten
Gruset stämmer in
Infekterade äpplen
mumlar
smakar lika sött som blodet vi spillde
längs skolkorridoren

Sakta slukas våra drömmar
av svärtan och frasiga fingrar
Äts upp av ihåligheten

bli min 4-ever
5-ever
6-ever

Vattenblåsor som kratrar
Du rimmar fint med månen
med kosmos
Acne förklädd till fräknar
som växer fast
i min högra kammare

Kajalen flyter som ett bevis
på att du är
människa
Men neonen skonar ingen alls

Rosor är röda, smultron är blå
Stubiner brinner inte lika snabbt
som ordet "vi"
Inte lika snabbt som halmen
mellan revbenen

Tretton pojkar tog livet av sig
den natten
Hängde det på krokar
som vinterrockar