Huston, we don´t have a problem.
Så vi sätter oss ner för att äta gröt. Dunkel belysning, tända ljus. Jag är tyst, tänker att dom ska få märka det själva. Pappa KLAPPAR MIG PÅ HUVUDET men märker ingenting. Herregud. Herregudherregudherregud. Fem minuter in på måltiden, och jag har inte förmått mig mer än att pilla lite oengagerat i gröten. Då ber syster om smöret som står bredvid min tallrik. Tittar på mig. Tittar på mig igen. STÄLLER SIG UPP. VAD HAR DU GJORT ELIN. Oansvarigt, brist på respekt, impuls, tonårsfitta, Du ska dö osv. Far sitter där brevid mig OCH FÖRSVARAR MIG. TYP. DET KOMMER ORDNA SIG. SKRATTAR LITE. VI HAR NÄSTAN SAMMA HÅR JU. KLAPP PÅ ARMEN.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
JAG... vet inte vad jag ska säja. Jag var förberedd på blod och våld och mänsklighetens vrede som skulle släppas lös, men icke. Jag måste sluta vara så förskräckligt melodramatisk. Måste. Min syster tycker det ser ut som skit, men vi har ju sannerligen inte samma stil. Och det blir ingen riverdance-konsert för mig. Och Mor pratar inte med mig. Men jag lever. Hej.
Memento mori
Så där står man i ett helt tomt hus med "Bad kids - Black Lips" på högsta volym för den regelbundna fin slipningen på det fåniga, ouppfostrade röda håret som växer frenetiskt på min skalp. Håller en näve hår i handen och placerar det mellan kökssaxens slitna, blänkande blad. Bara på lek. Bara på låtsas tänker jag. Du vågar inte. Sen klipper jag. Saxen tuggar sig genom med ett lustigt ljud. Adrenalinkick, blir yr. KAHSKJSFHkjas. Ramlar nästan omkull. Skrattar högt och fortsätter klippa. Håller en näve med perfekt, friskt hår i näven. Hår som fått förtjusta blickar och ivriga rynkiga tanter att fnittra av extas. Slänger lite med det i luften. Åt helvete med det.
Nu återstår det bara att presentera mitt nya jag för familjen. Undrar om det ser lika bra ut när jag ligger i en blodpöl på golvet med inslagna tänder och krossat kranium. Kanske rent ut av framhäver det hela. Ska presentera det riktigt uruselt också. Typ. HEJ PAPPA HÅR KLIPPA HEJ JAG ÄR GRAVID OCKSÅ HEJ AIDS. Högljutt förneka att jag tar droger, men ha en mystiskt vit överläpp. Sedan kan jag hångla upp min syster och säga att jag exprimenterar lite, och nog är lesbisk.
Har börjar kladda ner mitt Testamente på en postit-lapp. Det blev inte så mycket. Pony får gitarr, en grön klänning hon nog gillar, mina pengar och sin julklapp och allt annat hon vill. Agnes får resten av mina kläder, den tomma ramen på min vägg och mina pokemonfigurer. Dafni får allt som finns på mina väggar, och den nyfunna, läckra spegeln jag hittade igår och alla mina frimärken. Frida får Lennart, Barbro, den vita bröllopsklänningen som jag har bestämt att hon ska ha på sitt bröllop och livmoders-stolen. Jake får min Gasmask. Gåsha får Porslinhunden och min poesi-samling.
Jag tror det var allt. Resten kan ni dela på. Jag äger mest bara skrot, ändå.
'
PARTY LÅDAN
Make art, not friends
Mina föräldrar trodde att jag låg och sov så ljuvt mellan lakanen men Torpaskolans tysta gungor och Hjortronglögg var den bistra sanningen. Om det inte var för den goda karaktär och moral som dom så tappert försöker införstå mig i, så skulle jag traska runt mest hela natten. Men jag lyckades smyga ut, och jag är inte särskilt graciös av mig.
Hur som helst så hade Frida och jag, med våra mirakulösa lemmar lyckats skapa något vid liknelse av ett pepparkakshus. Ett av dom grannaste jag sett i mina dar, minsann! Du måste bara låta den ta sin tid. Det var lågkonjunktur i Tomtelandet förstår du, resurserna var mycket begränsade.
Jag spelade en skrikig låt för min kära mor på gitarren, så att hon skulle bli ledsen och gå och lägga sig. Vilket hon gjorde. Mycket duktig. Vi begav oss sedan till traktens hus för att mötas av tysta, tomma fönstergluggar och jag blev lite arg på alla vettiga människor som var ute och dansade och söp som man nog ska. Eller kanske sov. Ville kasta rönnbär. Men vi hade det ganska bra där mellan dom sovande husen. Trots den tysta misären.
Att vara smålullig mitt i natten med en kamrat på ett så tryggt ställe som skolgården utanför den skola där du upplevt din oskuldsfulla barndom är det finaste som finns. Frida kissade bakom någon buske, jag fick inte smygtitta sa hon. Så det gjorde jag inte. Jag steppade frenetiskt på parkbord med mina same-stövlar och Frida sjöng för mig.
Hem till kvinnans boning, titta lite på Hajen. dåligdåligDÅLIG film. Högljudda dörrar och och skakarumpan musik på MTV. Inte väcka föräldrarna.
På vägen hem kunde jag inte låta bli att smyga in i människors trädgårdar. För dom sov, och det gjorde inte jag. Hittade en bekväm sitthängmatta i ett knarrade päronträd och bestämde mig för att slå mig ner. Satt där och lyssnade på nattens märkliga ljud tills jag började darra av kölden. Vinden och flaggstångar och flygplan och billarm och löv som landar blygt på asfalten och maskar som äter sig igenom ruttnade lik och drömmar som gör ont. Mötte en ensam pojke när jag balanserade på dom vita sträcken mitt på vägen och pratade med mig själv. Utbytte blickar. Undrar vad han tänkte på.
Irrelevanta drömmar om förgångna vänner i sköldpadd-hattar av glas, uppstoppade kattungar och min kära mor som målar abstrakta saker med sina bröst på en stor betongvägg. Vill inte somna om.
