ensamma tanter


Red rabbits


Athazagoraphobia




Num lock


Så jävla snäll

Jag är så snäll, jag är så snäll så snäll så snäll ska du veta, att jag är så snäll att du anar inte, nej du ANAR inte hur snäll jag är, du kan aldrig ens en gång GISSA hur snäll jag är, så snäll är jag! Kan du TÄNKA dig, FÖRESTÄLLA dig hur genomträngande och så in i märgen jävla satans bajs-snäll jag är alltså, nej för fan du har inte den blekaste, alltså hör du det, det är sant jag svär I fucking swear I tellya  den BLEKASTE aaning om den snällhet som jag besitter det säger jag dig bara! Hör du det va? Jag ska tala om för dig att det ska du veta, det ska du ha jäävligt klart för dig att min snällhet, sanna mina ord, den, den, den du går då RAKT inte, det kan du skriva upp, av för hackor nej!!!

26 stages of death

Moment of Death:
1) The heart stops
2) The skin gets tight and grey in colour
3) All the muscles relax
4) The bladder and bowels empty
5) The body’s temperature will typically drop 1.5 degrees F. per hour unless outside environment is a factor. The liver is the organ that stays warmest the longest, and this temperature is used to establish time of death if the body is found within that time frame.

After 30 minutes:
6) The skin gets purple and waxy
7) The lips, finger- and toe nails fade to a pale color or turn white as the blood leaves
8) Blood pools at the lowest parts of the body leaving a dark purple-black stain called lividity
9) The hands and feet turn blue
10) The eyes start to sink into the skull

After 4 hours:
11) Rigor mortis starts to set in
12) The purpling of the skin and pooling of blood continue
13) Rigor Mortis begins to tighten the muscles for about another 24 hours, then will reverse and the body will return to a limp state.

After 12 hours:
14) The body is in full rigor mortis.

After 24 hours:
15) The body is now the temperature of the surrounding environment
16) In males, the semen dies
17) The head and neck are now a greenish-blue color
18) The greenish-blue color continues to spread to the rest of the body
19) There is the strong smell of rotting meat
20) The face of the person is essentially no longer recognizable

After 3 days:
21) The gases in the body tissues form large blisters on the skin
22) The whole body begins to bloat and swell grotesquely. This process is speeded up if victim is in a hot environment, or in water
23) Fluids leak from the mouth, nose, eyes, ears, rectum and urinary opening

After 3 weeks:
24) The skin, hair, and nails are so loose they can be easily pulled off the corpse
25) The skin cracks and bursts open in many places because of the pressure of Internal gases and the breakdown of the skin itself
26) Decomposition will continue until body is nothing but skeletal remains, which can take as little as a month in hot climates and two months in cold climates. The teeth are often the only thing left, years and centuries later, because tooth enamel is the strongest substance in the body. The jawbone is the densest, so that usually will also remain.

Sweet Molly


Fiskfjäll

Busskurens smutsiga glasruta lämnar ifrån sig ett likgiltigt, stumt "d" när min panna med en rytmiskt rörelse möter ytan och jag trycker händerna hårt mot dom kalla öronen. En suddig ring av flott. Kniper ihop ögonen. Gräver in fingrarna. Hårdare. "d" två sekunder "d" två sekunder "d" två sekunder. Som en fluga som envist försöker flyga igenom sommarstugans fönster. Om och om igen. Försöka hitta takten. Billyktor och neonskyltar. Lyktstolparnas ljus ramar in stormen i prydliga trekanter. Jönköping är i kaos. Människorna på gatan hukar sig för den rasande vinden som sliter i deras kappor, biter i deras hud. Dom tar skydd. Men det finns inga ramar för stormen inuti. Ingenstans att gömma sig. Organ Andetag kastas våldsamt omkring och lämnar små mörka märken som smärtsamma minnen. Mitt universum för oväsen, möbleras om. Stolar som släpas över golv, vaser som krossas. Försänkningar i mattan som berättar hur det brukade vara. Dammet yr men jag andas inte in det. Andas inte alls. Assymetri. Blinkande ljus. Inkräktare.
Jag och mig själv begraver oss bland varma lakan. 03.01. Mina armar ligger omlott för att hindra tjäran innanför att flyta ut på golvet. Det sipprar igenom torra fingrar. Kväljningar. Absorberas av fårskinnsfällen, omfamnar tassarna på porsinsfigurerna med sina tomma blickar mot horisonten som om dom väntar på någon. Men ingen kommer. Om dom bara visste att ingen någonsin kommer att komma. Kryper in mellan sidorna i böcker och förenar dom svarta bokstäverna och orden på prydliga led som väntar på mina armerade fingertoppar och vidgade irisar. Väntar på att få simma runt i mitt mörkblå kranium och flätas ihop till ett rött sidensnöre. Ensamma bokstäver är dom ensammaste. Orden är alltid flera, står bredvid varandra. Ensammast är i. Här i, mitt i, i universum. Det enda som skvallrar om min existens är fotspåren i snön. Snöängeln utanför mitt fönster som rimmar med min rygg. Jag vet fortfarande inte hur man reser sig utan att ta sönder den. Jag lär mig aldrig.  Fingrarna dansar tafatt på mina skulderblad. Smärtsam otakt, vidrig vals. Jag speglar mig i svarta väggar för jag förtjänar inte bättre. 3,6 cm av luft som är det enda som finns. Jag vänder mig själv ut och in. Gräver efter vingar. Dom måste finnas där någonstans. Under huden. Någonstans, någonstans. Ögonlocken vibrerar och ger rummet en suddig slöja. Revbenen borrar girigt in sina långa fingrar i mina krampande lungor för att få mer. Som en fisk som sakta kvävs till döds. Gapar efter luft. Gälar som blöt siden. Fjäll som reflekterar regnbågarna som gömmer sig i luften. En fisk i silver som har simmat i det stora blå långt under det vilda skummet, för feg för att svälja en krok. På botten är det kallt lerigt tryggt. Idioter. Idioter som sväljer krokarna. Nu ligger jag på bryggan och sprattlar och barnen med sina fräkniga näsor och smaklösa sandaler sitter på huk och pekar. Solskenet filtreras genom håvarna som står med raka ryggar. Vågorna går sönder mot stenarna. Fiskmåsarna cirkulerar på himlavalvet ovanför. Mamma, varför sprattlar den? Har den ont?

RSS 2.0