valrost

Jag behöver inte kärlek. Inte sex. Inga vänner. Bara pengar, för man kan tydligen köpa lycka och sätta det på fötterna. Där har du dom; världens stiligaste skor. Frasen är väl använd, det vet jag mycket väl om. Men dom är stiligast i världen, på riktigt.

Eftersom jag är så förskräckligt rädd för att bli tjock och oälskad, har jag befunnit mig i en av stadens många svettdrypande gymnastiksalar i stort sätt var eviga dag under dom senaste veckorna. Årskort i julklapp, och jag tänker minsann använda det. Jönköpings medelålderskvinnor och jag hör helt enkelt ihop. Det är ren kemi. Frida var där med sin totala brist på kroppskontroll och gjorde allt åt fel håll, och var allmänt charmig.

Idag utförde jag Yoga. Placerade kroppen i alla möjliga vinklar som inte borde gå egentligen, men gick inte sönder som jag så illa farade för. Hel och fortfarande vid liv promenerade sedan mot Myrorna med ett illavarslande knip i magen, som jag inte insåg var ett mycket angeläget nödläge. Naturen kallade, men jag lyssnade inte på. När jag började gå lustigt, med knäna ihop och miserabelt uttryck på ansiktet insåg jag att något borde göras. Önskade för tillfället att jag hade en stor rynkig penis som jag kunde hänga ut lite diskret över byxkanten och utföra mitt behöv mot en tigande lyktstolpe. Men flickor har inga penisar. Och jorden är inte rund. Det var bara att acceptera.

Kom fram till Myrorna, dansar den klassiska ( ganska pinsamma ) Urindansen fram till disken och frågar om "Ni inte råkar ha en toalett till hands?" Neit. Ingen toalett. Järnspikar.

Så där gick jag runt i den stökiga affären med min sedan barnaben, väldigt olydiga urinbehållare. Om jag bara som liten flicka hade gått på toaletten, även fast det var så förskräckligt tråkigt, och inte behärskat mig tills olyckan skedde.

Mirakulöst nog, trots att jag ständigt såg scenariot med en nästan vuxen flicka stående i en gul pöl på trägolvet med pekade människor, fyndade jag både 60-tals skor, senaps färgade-sammetskuddar och en rolig väska för endast 125 svenska riksdaler. Kvinnan i kassan såg mitt lidande och underrättade mig om att det fanns en toalett inne på Mc-donalds mitt emot. Ville skrika "VARFÖR IN I HELVETE SA DU INTE DET INNAN" Men det blev "hnngg... ta... ck" och jag dansade iväg. Kissade sedan och tyckte att jag hörde en änglakör bakom handfatet. Bussen hem, duscha, baka Valnöts bröd, fåna mig, skriva låtar, äta naglar. Allt utfört med mina förtjusande skor på, självfallet.

Två Spindelägg låg i en av dom små facken. Märkte inte det förens efter en dag eller två. Jag lyckades pilla ut dom, men jag tror att det lät bättre när dom var i. Och nu känner jag mig elak för att ha dödat två Spindelbebisar. Borde låtit dom vara. Jennifer är musikalisk och talangfull och har lyckats lära sig Broder Jakob innan mig. När jag spelar låter det inte alls lika bra. Inte rättvist alls. MEN JAG KAN SPELA MED NÄSAN. OCH DET KAN INTE HON. KANSKE.

Vi hade en 8 minuter och 31 sekunder lång rast under HistoriaLektionen, och vi tänkte att vi skulle vara så produktiva som det bara gick. Så vi kastade oss ut genom dörren och störtade ner genom korridoren så snabbt vi kunde. Vinden ven i våra öron och alla dom andra barnen tittade på oss med kritiska blickar. SPRING SKOGEN, SPRING. Ut genom byggnaden, halka över isen, in i den andra byggnaden. Snabbare snabbare snabbare. En varv runt receptionen, upp för trapporna, ner igen, FEL HÅLL, Skaka hand med alla dom vita statyerna och säga Goder afton, Springa tyst genom biblioteket, blunda och dra handen över bokryggarna, "Människan i Rymden", Slet ut boken ur bokhyllan, slog upp den på måfå, Lärde oss att de första djuren som överlevde en Rymdfärd var två Apor vid namn "Baker" och "Ad...e...el...någonting" Dom åkte upp på 350 km höjd i en kvart och dog lite när dom kom tillbaka. Men det räknas inte. TILLBAKA MED BOKEN. UT FRÅN BIBLIOTEKET. NER FÖR TRAPPORNA. GENOM KORRIDOREN. ÖVER ISEN. HALKA. AJ. UPP FÖR TRAPPORNA. MOT KLASSRUMMET. KOMMER FRAM. FEM MINUTER KVAR. HHNGGGGG- Vi spenderade dessa minuter med att springa upp och ner för trappor tills Jennifer fick Andningssvårigheter och vi fick sätta oss ner och vila.

Hittade senare en toalett borste av något slag som jag beslagtog och nu gör den min brandkylt, en dresserad sten, ett halsband av plastblommor och en hjärter kung sällskap i mitt skåp. Detta efter att jag viftat med den över värdskartan på en redovisning om Slavhandeln såklart. Och efter att den räddat Volly-bollen från ett tragiskt öde under gympa Lektionen. Men det kanske ni redan listat ut.

På vägen hem besökte jag Röda Korset ( På pricken röd ligger i närheten någonstans, men jag hittade inte var ) och köpte en retro långkjol som jag ska sy om till en klänning, och en hårborste från 1800talet som var så vacker att jag tänker börja borsta håret. Besökte en undangömd Antikaffär som jag spenderade andlösa timmar i, livrädd för att förstöra någonting. Tavlor och hyllor lät täckte väggarna och uråldrigt porslin stod packade i högar. jag känner mig alltid dum när jag påpekar det uppenbara, men jag var tvungen att berätta för ägaren att han hade väldigt många saker i sin affär. Det visste han redan om. Gamla telefoner, speldosor, smycken, porslindjur, stolar,kastruller,böcker,dockhuvuden,meningslösa prydnader och allt annat du kan tänka dig.

Åka bussen hem och ofrivilligt råka låta fantasin skena iväg, och se framför sig hur den unga, finniga mamman men barnvagnen på sätet framför mig levererade en väsande Voldermort mitt där på det slaskiga, glittriga bussgolvet. Blod och vaginor och jag borde verkligen sluta med sådant. Fick kväljningar och försökte tänka på hur snön såg väldigt lustig ut den dagen. Vilket den faktiskt gjorde.