Skin
När jag stängde dörren efter mig och möttes av en dånande tystnad som dom tomma väggarna i mitt hus komponerat, kunde jag simma upp mot ytan av tillgjorda leenden strålkastare svett paljetter och ta ett svart, ihåligt andetag. Jag har lärt mig hantera ensamheten. Till och med åtrå den. Om jag håller ut armarna går det bättre. Inte falla handlöst ner i den och drunkna, balansera på kanten av vansinne och eufori.
I speglarna fanns det en flicka jag inte kände igen. Sättet hon såg på mig genom de glansiga ihåliga irisarna. Hon påminner om någon för länge sedan långt bort. Jag stängde in henne bakom tyg och tejp och flottiga fingeravtryck. Om jag blundar finns hon inte. Jag gör dubbelknutar på mina ögonfransar.
Vivaldi och Mozart överröstade tystnaden som tjöt i mina öron. Stråkar och trumpeter och klagande fioler strömmade genom mina artärer där det egentligen skulle vara rött och levande. Den blåa, slitna ollen vilade över mina brinnande axlar jag satte blommor i de kopparröda tovorna runt mitt dimmiga ansikte. Jag rörde mig till musiken, blundade och lät det göra ont ont. Allt mjukt jag kunde hitta samlade jag på vardagsrumsgolvet. Sofforna blev motbjudande skelett av läder och trä, sängarna kala vinterlandskap. Musiken svällde upp och fick inte plats. Den blev luft blod tankar. Ögonen var stängda. Under ett tak av filtar och i det blåa skenet av jordklots-lampan och i ett hav av koldioxid och trasiga andetag kurade jag ihop mig till en värdelös boll och lät mina skakiga fingrar fly över den hårda plasten. Jag seglade över de sju haven, korsade heta savanner och besteg nakna bergstoppar. Det finns en stad som heter Depression. Jorden har ett bäcken. Jag är nära intill obefintlig.
Jag tappade uppfattningen om verkligheten och befann mig i ett halvvaket, förvridet tillstånd. Bakom röda ögonlock. Vibrationerna i luften vaggade min kropp till sömns. Jag föll ner i mig själv och det varma som fanns därinne.
Jag vaknade av min systers röst som ropade på mig. Jag orkade inte svara. Låt mig vara. Hon ropade igen, igen, hennes röst var på bristningspunkten. Jag förmådde mig att lyfta mitt huvud en patetisk centimeter över den leopard-mönstrade, blöta kudden och pressa fram ett stön genom min torra strupe. Jag såg hennes silhuett i ljuset från köket. Hon förklarade mellan häftiga snyftningar hur hon funnit boden och ytterdörren öppen, och min mobil på mitt rum, och inget svar, och tomt hus, förtäckta speglar, och jag kunde varit våldtagen, styckad, mördad. Hon förstörde min koja. Hon sopade upp de trasiga blommorna från golvet. Jag blev ledsen, satte dom i en vas, men hon slängde dom igen. Jag hade tagit sönder blommorna. Det var inte meningen. Hon trodde att jag var berusad, påverkad, hög, men jag bevisade motsatsen. Hon hjälpte mig upp till mitt rum. Jag snubblade i trappan. Jag bad henne att inte berätta för mor och far, att dom inte skulle låta mig vara ensam i huset mer. Hon lovade. Jag somnade.
Frasiga armbågar med sylt
Soul for sale
Vaknade här om dagen med en skrynklig tumme. Huden var fuktig och vit och sträv som om någon hade flått den när jag sov, prytt sitt huvud med den för att inte förstöra sin frisyr i regnet, och sedan sätt på den igen innan jag hann vakna. Jag skådade den likgiltigt i några dimmiga minuter där den låg framför mig på kudden. Kallt saliv mot kinden. Mardrömmar. Jag stoppade in den i munnen igen och somnade om i solens varma andedräkt.
Så dom senaste veckorna har bestått av att diverse förträngda ovanor har återvänt till mitt nya, fräkniga, vårkåta jag. Allt från att pilla bort huden från blodiga fingrar och tår, till att låta tankar skena iväg under allvarliga samtal och somna i duschen. Det hänger fåniga byxdresser i min garderob och jag syr bikinis av dusch draperier. Nätterna spenderas med Jennifer härjandes i natten likt skadedjur, klättrande i lyktstolpar och åkandes i kundvagnar på tomma parkeringar. Tomma bussar och tomma ögon. Fulla hjärtan.
Försöker övertyga mig själv till och från att mullet under den bleka huden och håret på benen mest är charmigt men utan någon vidare framgång. Vill på Emmaboda och West Coast Riot i sommar, om min flegmatiska mor tillåter sådana ohyfsade aktiviteter. Jag vill ha äckliga människor i äckliga tält med Blanka ögon och ostbågar i håret. Och om jag har tur får jag jag sommarjobb hos Majk i sommar, behöver pengarna. Köpa totalt onödiga saker ingår i min nya undergångs diet. Flyr från sin egen skugga under kvällarna tills ångesten och överskottsenergin dämpas av mjölksyra och snabba andetag. Dricker Slush tills jag får ont i huvudet och tungan blir blå. Tittar på moln. Förtränger känslor. Visslar muntra visor.
