The hardest button to button

Har blodat ner handfatet plus lämnat ett spår av röda prickar på vägen dit. ( lite som i "Diamanten". Bara att det inte finns någon skatt i slutet av spåret )  Mina Näseblods-incidenter börjar bli lite farliga. Det lustiga är att jag får dom när jag bli upphetsad, vilket jag inte trodde ens var möjligt ( NEJ. SLUTA. USH. DU ACCOCIERAR FEL. JAG LÄSTE OM EN KVINNA SOM HADE EN HUSBÅT I AMSTERDAM MED SIN FRANSKA MAN OCH FÖRSÖRJDE SIG PÅ ATT SPELA PIANO. AVUND. INTE SEX. ) Efter en kvart sådär började jag bli yr av blodsfölusten, gett upp att försöka proppa in hela vårat förråd av toalettpapper i näsan. Låter det droppa ner ifred, medan jag målar elaka saker i blodet som sakta levrar sig i vasken, så att min kropp ska ta åt sig och sluta bete sig så fånigt. Nu är mina havrepuffar förstörda också. Och mina kläder. Och mitt golv. Min kropp är om möjligt mer melodramatisk än mig.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Innan det sedvanliga nerblodandet, lekte jag "inte nudda golv" med min hund. En ytterst allvarlig lek. Han förstod inte alls reglerna och drog istället undan alla kuddarna jag lagt ut och bet mig i fötterna. HAN HADE MINSANN GÅTT ÖVER TILL DE BLODTÖRSTIGA, GLITTRIGA KROKODILERNAS SIDA. FÖRRÄDARE, FÖRRÄDARE! Jag satt uppe på pappas skrivbord och kastade havrepuffar på honom tills han blev mätt och somnade i en pöl på golvet. Klättrade på borden, stolarna och skåpen. Slog mig halvt fördärvad när jag försökte göra en avancerad manöver från matbordet till bokhyllan där jag hade glömt min pankaka Men blåmärken är coolt. Drack te ur alla onödiga och groteskt fula prydnads-saker jag kunde hitta. Mor kom hem och blev jätteledsen och började städa undan allt och prata med sig själv igen. Jag försökte faktisk bara överleva, tur för dom att krokodilerna försvann så fort dom öppnade dörren. Far fick läsa mitt CV, som jag hade skickat till stadens alla Caféer och secondhand-affärer. Det var inte alls bra tyckte han, men det spelar ingen roll.

Kommentarer
Postat av: Gosha

"Jag satt uppe på pappas skrivbord och kastade havrepuffar på honom tills han blev mätt och somnade i en pöl på golvet."

2010-02-17 @ 11:32:29
Postat av: Fideli

Haha underbart, underbart!

Ny favoritblogg, här. Oh

2010-02-17 @ 12:24:27
URL: http://sanningssokare.blogspot.com
Postat av: Olga

Din blogg var också mycket fin, kamrat. Tack för uppskattningen.

2010-02-18 @ 18:51:14
URL: http://valrost.blogg.se/
Postat av: Linnea

Jag är faktiskt lite avundsjuk. Har aldrig blödit näsblod och är därför lite besatt av det.

2010-02-21 @ 16:40:30
URL: http://sycamore.webblogg.se/
Postat av: Olga

Jag kan dela med mig om du vill, jag blöder så det räcker till halva norden. Men jag ska bränna blodkärlen i näsan för att förebygga vidare komplikationer. Tråkigt med praktiskt.

2010-02-22 @ 19:19:47
URL: http://valrost.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0