valrost

I speglarna fanns det en flicka jag inte kände igen. Sättet hon såg på mig genom de glansiga ihåliga irisarna. Hon påminner om någon för länge sedan långt bort. Jag stängde in henne bakom tyg och tejp och flottiga fingeravtryck. Om jag blundar finns hon inte. Jag gör dubbelknutar på mina ögonfransar.

Vivaldi och Mozart överröstade tystnaden som tjöt i mina öron. Stråkar och trumpeter och klagande fioler strömmade genom mina artärer där det egentligen skulle vara rött och levande. Den blåa, slitna ollen vilade över mina brinnande axlar jag satte blommor i de kopparröda tovorna runt mitt dimmiga ansikte. Jag rörde mig till musiken, blundade och lät det göra ont ont. Allt mjukt jag kunde hitta samlade jag på vardagsrumsgolvet. Sofforna blev motbjudande skelett av läder och trä, sängarna kala vinterlandskap. Musiken svällde upp och fick inte plats. Den blev luft blod tankar. Ögonen var stängda. Under ett tak av filtar och i det blåa skenet av jordklots-lampan och i ett hav av koldioxid och trasiga andetag kurade jag ihop mig till en värdelös boll och lät mina skakiga fingrar fly över den hårda plasten. Jag seglade över de sju haven, korsade heta savanner och besteg nakna bergstoppar. Det finns en stad som heter Depression. Jorden har ett bäcken. Jag är nära intill obefintlig.

Jag tappade uppfattningen om verkligheten och befann mig i ett halvvaket, förvridet tillstånd. Bakom röda ögonlock. Vibrationerna i luften vaggade min kropp till sömns. Jag föll ner i mig själv och det varma som fanns därinne.

Jag vaknade av min systers röst som ropade på mig. Jag orkade inte svara. Låt mig vara. Hon ropade igen, igen, hennes röst var på bristningspunkten. Jag förmådde mig att lyfta mitt huvud en patetisk centimeter över den leopard-mönstrade, blöta kudden och pressa fram ett stön genom min torra strupe. Jag såg hennes silhuett i ljuset från köket. Hon förklarade mellan häftiga snyftningar hur hon funnit boden och ytterdörren öppen, och min mobil på mitt rum, och inget svar, och tomt hus, förtäckta speglar, och jag kunde varit våldtagen, styckad, mördad. Hon förstörde min koja. Hon sopade upp de trasiga blommorna från golvet. Jag blev ledsen, satte dom i en vas, men hon slängde dom igen. Jag hade tagit sönder blommorna. Det var inte meningen. Hon trodde att jag var berusad, påverkad, hög, men jag bevisade motsatsen. Hon hjälpte mig upp till mitt rum. Jag snubblade i trappan. Jag bad henne att inte berätta för mor och far, att dom inte skulle låta mig vara ensam i huset mer. Hon lovade. Jag somnade.