STUMFILMER. ÅH, HERREGUD STUMFILMER. Jag har nu suttit med knäna under hakan och uppspärrade ögon i Timmar med en burk Grön Tomat Marmelad och skrattat högljutt i stort sätt hela denna mörka Höstdag. Datoreffekter och snabba bilar och Pistoler och Skärpa är så förskräckligt överskattat. Jag har också pausat varje gång jag såg en fluga på filmen och pekat på den och sett väldigt nöjd ut, och den vita texten Prnt Scrn Knapp böjar sakta nötas bort. TREVLANS SÄGER JAG. Det fanns en hund som hette "Homo", jag ska döpa mitt barn efter honom.
The man who Laughs ( 1928 )- Paul Leni
Det våras för Stumfilmen - Mel Brooks
Pandoras Box ( 1929 ) - G.W Pabst
The Cocoanuts ( 1929 ) The Marx brothers - Robert Florney
Nos Feratu ( 1922 ) - F. W Murnau
Jag har för övrigt lekt schnell flicka och stannat hemma och hållit min Kära Far sällskap, För både Mor och Syster är bortresta. Tyst och skönt. Jag köpte en Kokbok med Thailändsk mat i till honom, så han ska sluta släpa hem ljummna Pizzor fram mot kvällen. Ett fint kort med en Enhörning till paketet, för dom är tuffa. HAN BLEV GLAD.
Vi var hurtiga och bestämde oss för att faktisk använda den samma kväll. Jag fick promenera till en spännande affär nere på Torpa och köpa spännande saker av Kvinnan med Exotisk brytning och glittriga byxor. Dom hade inlagda ägg där. Men jag köpte inte några.
Utan vidare katastrofer så lyckades vi göra något som skulle kunna liknas vid den fina bilden i boken. Nej. Men det smakade gott, och jag fick näseblod under måltiden och blodade ner hela tallriken, men var glad och åt upp allt som en väluppfostrade unge jag är.
Vi besökte Farfars Grav, och jag frågade massa dumma frågor och sade dumma kommentarer som jag brukar göra när jag inte kan hantera människor som gråter. Ironiskt nog fick vi inte eld på tändstickorna när vi skulle tända ljuset på graven, och skrattade lite. Karln´ rökte faktiskt ihjäl sig. Timbo var fin och Urinerade på Gravstenarna.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag blev lite kär i en Tjock Köttätande växt och tog hem honom och planterade honom omsorgsfullt i en trasig Grej med ett handtag på. Kvinnan i Kassan tyckte nog att jag hade besynnerliga Solglasögon, för hon tittade lite konstigt på mig. Men Anna sa att dom var fina. Solglasögonen då. Och det var dom. Heflof heter han, och han äter snälla barn. Men inte för tillfället, han försöket nämligen dra ner lite på kilona. Jag försöker förklara för honom att Kurvor uppskattas, men han lyssnar inte. Jag har sprungit runt och letat efter undernärda små barn, eller döda flugor som ligger under någon fåtölj badande i damm. Hittade en fjäril. Eckel sa Heflof.
