Frankly my dear, I don´t give a damn.

Fann en väldigt liten ( 10*15 cm ) anteckningsbok med paljetter på som jag hade stulit från min kusin när jag var liten, där jag hade skrivit meningar som jag gissar är samtal mellan människor jag lyssnat på, och frustrerade och irrelevanta målningar med torra tushpennor . Det som jag trodde var resultatet av en 8-årig flicka med kletiga händer, en penna och livliga vanföreställningar var faktiskt texter skrivna spegelvänt. Jag hade försökt i alle fall, och några meningar lyckades jag med viss möda tyda. "Om limousiner är jättelånga behöver man inte åka i dom" Inte... riktigt säker på vad jag försökte antyda.
Jag ville gråta lite när jag kom ihåg vilken fan jag var av Leonardo Da Vici ( Fast jag var inte medveten om att han hette så. En man i skägg som vet allt, var min benämning på honom ) när jag var yngre. Måste hittat någon bok om Karln´och börjat skriva hemliga saker baklänges, precis som honom för att sedan ge upp av ren frustration och låta det falla i glömska. Dör lite. Det finns till och med märken efter mina kladdiga fingrar.
HUR som helst, här om dagen bestämde sig Jennifer och jag för att en promenad i vår granna stad alrig sitter fel. Vi letade febrilt efter Lussekatter, men konditorierna hade bestämt sig för att det var på tok för tidigt på året. Så vi nöjde oss med en gräddfylld sak som smakade spännande, även om grädden hade emigrerat till den västra sidan av bullen, som inte alls var min del. Vi pratade om världsliga ting och lekte med de köttätande växterna till vi blev ut slängda, och sminkade glittriga blåmärken inne på Åhlens utan vidare framgång. Sprang iväg till biblioteket och Jennifer åt en smörgås och jag en bakelse med en torr kiwi på och gammal grädde. Vi planerade våran framtida karriär inom filmbranschen som surrealistiska regissörer till bland annat filmen "En kiwis bästa dagar" Som kommer vara 6,66 minuter lång och endast filma en ensam kiwi i hörnet på ett serveringsbås ( inspirerad av min bakelse såklart ) i fastforward som sakta skrynklar ihop och dör samtidigt som suddiga människor går förbi i bakgrunden. Låter som en hit, tycker ni inte? Det kommer också förekomma en hel film där det under hela tiden kommer vara en fluga på skärmen, och allt annat kommer vara irrelevant förutom bilder på barn i underkläder som du inte kommer märka för du inte ska göra det.
Läsa böcker om Punk, älgar och spännande gatukonst för att sedan bege oss till Peset där det spelades musik av Musik2orna, och jag fick en nästbästakompis som hette David och var fin fast jag inte träffat honom innan. Långt uppe i hörnet satt vi och jag applåderade så mycket jag orkade. Förutom dom fånigt nostalgiska Sum41 låtarna så var det tolerant musik. Det var en karl där som jag hört growla på Gårdsband, men som kunde sjunga jättefint och då blir man gladapa. Promenera hem i regnet fast jag inte alls ville hem. Har glömt bort hur man sover.

Kommentarer
Postat av: Greken

http://www.wga.hu/frames-e.html?/bio/l/leonardo/biograph.html



klicka "works"!

Postat av: Gosha

6,66 minuter är ett väldigt konstigt mått på tid, tycker jag.

2009-11-29 @ 21:39:09
Postat av: Olga

Sättet han målar draperade tyger ♥

2009-11-29 @ 22:35:52
Postat av: Olga

Utmärkt mått på tid, tycker jag.

2009-11-29 @ 22:36:27
Postat av: David

Jag heter också David.

2009-12-09 @ 01:34:16
Postat av: Olga

Hej David.

2009-12-09 @ 08:51:39
Postat av: sophie

jag tror att jag hade lite samma tanke som du när jag var lika liten som du var. lite sådär att, om limousinen var hundra meter lång, och det bara var hundra meter fram till ens mål så skulle man liksom inte ens behöva sätta i nycklarna och starta bilen. man kunde hoppa in där bak och gå ut där fram. världens smidigaste.

2010-01-25 @ 23:09:51
URL: http://fatherwhale.blogg.se/
Postat av: Olga

Precis. Jätte smidigt. Om vägen svänger kan det bli klurigt. Men då kan Limosinen ha böjbara delar, som ett sugrör. Eller så består hela limousinen av det böjbara materialet, och det låter sådär roligt när man böjer den.

2010-01-26 @ 20:39:18
URL: http://valrost.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0