Det låter som att jag har satt en halv, mumifierad hästkuk i halsen. Och när hunden hittar ett spännande hål i häcken, och orsakar mig en ångestattack i sin frånvaro, är det praktiskt att kunna stå upp utan att ramla omkull och slå sig allt man har inom räckhåll. Han kom tillbaka efter någon timme. Jag hade då varit ute och letat efter honom i det fånigt kalla höstvädret. Lite glad att det låg halvruttna löv på marken. Mjukt att ramla på.
Saken var ju den att min uppgift för dagen var att passa hunden, Vilket inte skulle vara något problem om vi hade haft diverse värktabletter och halstabletter hemma. MEN DET HADE VI INTE. INTE ENS HONUNG. Jag hade inte heller sovit ordentligt på två dygn på grund av febersömnen, och orelevanta drömmar och blommiga hästar i med röda andedräkter och ihåliga moln. Mor kom hem, tog hand om hundfan och gav mig alvedon. Lättnaden är lite svår att beskriva. Han är lite som en... bajskorv som inte går att spola ner. Sov så djupt att jag inte lade märke till att Frida kom och lämnade tillbaka klänningen hon lämnat till Halloween. Vaknade och lyckades efter några försök äta en Pepparkaka, som smakade roligt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Innan mitt insjuknande ( Tillsammans med hälften av Jönköpings invånare? ) Så hade jag haft det trevlans hemma hos Dafni, där det bakades Muffin i Stekpanna och googlades Penis-Peicingar. Kebby kom. Vi hittade en Larv i Bland Dafnis ärtor. Men hon ville inte äta på den. Jätte fin Larv. Kramade en Ärta. ( Se Dafnis bild nedan ) Den kanske viskade sina hemligaste hemligheter till ärtan som var så fin och rund och tyst när den låg alldeles rädd och ensam i Kylpåsen. Jag ska skriva en saga om Larven. "Larven och Ärtan, en kärleks historia" Du måste inte läsa den om du inte vill.
Dafnis säng var mjuk, och hennes hus var tyst, men jag sov inte bra. Åt Müsli, och pillade ut de förvridna neger-ansikterna som alla andra kallar russin och radade upp dom på mitt knä för att betraktas med avsmak. Barnprogram och sol i ögonen. Vi åkte ner på stan och shoppade på låtsas, för jag hade prioriterat gasmask över plånbok. Min kära grek handlade stayups, underkläder och fåniga ringar. Krama Adjö.
Äta SUSSI med Frida, fast jag var ganska dålig på det och grät för wasabin var stark och allt blev sönder. Näsan rann, och snoret hängde in i munnen tillsammans med sushin, i all hast. Nostagisk smak.
Vi fick inte ha Fridas cykel på bussen. Vi blev Ledsna. JÄTTE KALLT UTE. AUHGH. Mådde apa , förlorade all uppfattning om värme och kyla när jag satt på Paket hållaren ( Vad är det för diskriminering förresten, "Paket"hållare? VA. VI KVINNOR DÅ. UTAN PAKET INNANFÖR GYLFEN. JAG ANVÄNDER CAPSLOCK OFTA FÖR DÅ KOMMER JAG BLI POPULÄR OCH BRA I SÄNGEN) men jag var ganska säker på att kramperna var på grund av eventuell nedfrystning. Mådde lustigt, men inte dåligt, när vi anlände till mitt hus.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Halloweenkalas hos Janina på kvällen, jag var engagerad nog att måla mig en mustasch med Fridas Kajal, för att sedan ta bor den för den kliade alldeles för mycket. Fick kakor. Tittade på Yrrol, med lite annat otippat folk. Boel var snygg med en abstrakt kanin-dräkt och det anlände en och annan Pirat och Taliban. Ville sova över, men lyssnade för första gången den dagen på min kropps patetiska rop på hjälp. Jag behövde komma hem och vila. Resten av dagarna var en enda utdragen Schlager-festival på crack. Kommer inte ihåg så mycket av det, tack och lov.
Tell me Lies, Tell me sweet little Lies
