valrost

Grejen med att äta Makrill i Tomatsås är att få upp det där sista slafset som befinner sig i hörnen av Metallbehållar vid slutet av måltiden. Många slänger det. Dumdristiga Människor slänger det.
Det är finurligt på det sättet att det krävs en väl utarbetad taktik för att få upp det. Du måste Bemästra Tomatsåsen. Förstå Tomatsåsen.  Utrustad med gaffel och inga aningar om det tragiska slutet ( För det gick ju så bra hittills ) kommer du inte uppnå något. Du kommer förgäves skrapa med gaffeln som nonchalant låter den utsökta mosade Tomaten slippra mellan dess Vassa, stål tänder.

Du behöver en Sked.

Men nu har du ju en Gaffel. En kladdig Gaffel. Du vill ju inte springa ner till köket och hämta en Sked. Ner för den långa, farliga trappen. Över det hårda, kalla golvet. Genom den oändliga hallen med det smaklösa mattan där blodtörstiga Syskon befinner sig, redo att tugga på ditt huvud och äta dina inälvor. Du kan inte äta Makrillen med en Sked. Desperat börjar du slicka upp såsen från insidan av behållaren, men skär dig på den Vassa kanten. Järnspikar. Du känner hur blodförlusten får rummet att snurra. Du kan inte sluta. MÅSTE. HA. UTSÖKT. SÅS. Du flämtar. Blodet svämmar över och rinner över lakanen som suger upp den varma vätskan och färgas mörkt röda. Tjutet i öronen avtar och du ramlar ihop på golvet. Bitar av din tunga simmar fridfullt runt i blodet som fyller din munhåla, och rinner ner för din hals. Öppna ögon. Du gurglar. Du säger något som ingen kan urkilja.

Ghhsåååågs. grghhrl. GHHHSÅÅSGHL.