valrost

Dekadenta Fånerier

Sparrow heart

Jag begravde en fågel idag och grät för första gången på över ett år. Det var en sparv. Grannen hade kört över den med cykeln. Kraniet krossat. Trasiga ögon. Den flaxade hjälplöst i mina kuvade händer. Slutade flaxa. Fortfarande varm. Jag har svårt för att känna medlidande för människor ibland.

Är det sant?! :(

Dom vägrade ta i den, min syster ringde mig och jag kom till undsättning. Det brukar vara så. Hur stor chans är det egentligen att man kör på en liten, liten fågel med en cykel? Hon sa att den hade stannat min i vägen. Hon skrattade. Idiot.

Jag ville viska i sparvens öra att jag egentligen var en av dom. Inuti. Ett sparvhjärta.

oj oj oj då. stackars fågel.



alla drömmer vi om fåglar, även du även jag.

(ursäkta, jag har ett konstigt behov av att lägga in låtcitat till det mesta, speciellt av håkan hellström.)



du skriver jättefint, vet du det? och jag blev så rörd när jag såg vad du skrev på izzies blogg, det var så jag upptäckte din :)



kärlek.