valrost

Om jag var ett tåg skulle jag aldrig stanna. Jag skulle ha tomma vagnar och låta den stympade horisonten fylla dom med flackande ögonblick och vind. Dom som vill med får springa ikapp, tiotusen kilometer i timmen. Jag skulle elda tankar som bränsle och spy ut svarta korvar av sot på den marinblå himmelen. Himmelen är marinblå för att den är avundsjuk på havet. För havet har en botten.
Jag skulle mosa kungligheternas leenden på mynten som barnen placerar på rälsen. Mosa dom tills dom blir fula och flytande och ingen kommer älska dom någonsin igen. Jag skulle vissla genom hålen i bergen. Riva stenen med min fart. Jag skulle susa över öppna fält och punktera dammmoln och trasa sönder skeva broar. Jag skulle aldrig någonsin stanna.