valrost

Lyktstolparnas ljus exploderar i stumma fyrverkerier på kvarterets fönsterrutor och jag känner för första gången på flera veckor blodet i fingertopparna. Husen andas tungt i den runda natten och stirrar med blanka, tomma ögon på mig när jag halkar förbi utanför deras rektangulära gap. Spöklika ansiktsuttryck ligger kalla och geometriska längs asfalten som de alltid har gjort. Kantiga kranium med vita knutar. Kvinnan med Schäfern har glömt ta in sin post. Fuktiga räkningar, fakturor, reklam, pangpris, inga brev. Undra om hon är ensam. Gruset har smält ner under isen och jag hoppar mellan asfalts-fläckarna för att få fäste. Jag är drottning över gatorna om natten, härskare över trafikdödade paddor och hundbajs. Jag är det döda tv-ljusets beskyddare och de trasiga lyktstolparnas trogna följeslagare. Ve dig som inkräktar mitt trasiga rike.