Moskito
Lyktstolparnas ljus exploderar i stumma fyrverkerier på kvarterets fönsterrutor och jag känner för första gången på flera veckor blodet i fingertopparna. Husen andas tungt i den runda natten och stirrar med blanka, tomma ögon på mig när jag halkar förbi utanför deras rektangulära gap. Spöklika ansiktsuttryck ligger kalla och geometriska längs asfalten som de alltid har gjort. Kantiga kranium med vita knutar. Kvinnan med Schäfern har glömt ta in sin post. Fuktiga räkningar, fakturor, reklam, pangpris, inga brev. Undra om hon är ensam. Gruset har smält ner under isen och jag hoppar mellan asfalts-fläckarna för att få fäste. Jag är drottning över gatorna om natten, härskare över trafikdödade paddor och hundbajs. Jag är det döda tv-ljusets beskyddare och de trasiga lyktstolparnas trogna följeslagare. Ve dig som inkräktar mitt trasiga rike.
Ett isande duggregn blåser en ful mittbena och halsduken vägrar ligga kvar på min axel. Moder jord leker med det dummaste hon gett människoarten. Hoppet. Våren kommer inte. Om det börjar snöa nu tänker jag bara vända mitt bleka anlete mot himlavalvet, låta läpparna bre ut sig i ett frasigt leende och vänta på att snöflingorna ska smälta på kinderna och göra ont för vem fan orkar hoppas.
Kommentarer
Postat av: jennifer
du är mitt blod, och du är för bra för blåa fingrar
Postat av: Olga
Pumpa lite snabbare och varmare kära du, jag fryser så. Mina händer är gula med blåa naglar nu, ser bara jävligt dumt ut. Får göra något åt saken.
Trackback
