valrost

Under bröstkorgen ekar en halvmåne av vakum, hjärtat hänger som en dyngsur hängmatta. Gnisslar och klagar efter varje steg som vaggar den, turkosa snören dränkta i syra visslar och trasslar in sig i pupillerna. Friterat, en tjock deg av vetemjöl dämpar pulsen och fallet. Blockerar musiken och vattnar ekot med ljummet flott. Jag fäller ut skulderbladen som amputerade vingar och flaxar vått under kavajen, genom skolkorridorerna och genom trottarkantens vinklar. Jag vill ha en jävligt snabb bil att trasa sönder tiden med, riva upp stora sår i rustningen och lämna melankolins dova kropsshydda. Jag vill ha ett blankt piano att punktera andetag med, med flaggorna på noterna giftiga som scorpiontaggar. Ballonger fyllda med avgaser och majonäs, fläkas upp på furugolv och där ska plasten ska vila som Dalis klockor. Sylvassa och ihåliga. Jag vill ha en hög hatt att konservera tankarna i, tillräckligt stor att rymma gröten inuti kraniet innan det flyr upp i stratosfären och bara skalet. Jag vill ha en egen dammig måne som i sången man sjöng med glittertofsar i håret och gnälliga gympaskor, Jag vill ha och jag vill ha. Ibland tror jag att en björn bor inuti min mage.