valrost

Dekadenta Fånerier

Keso

Samvetet greppar efter hjärtat som slinker mellan fingrarna likt en hal fisk. Min våta brynja kastar solkatter i björktopparna, krampande dansar jag i sanden och lämnar nakna kommatecken efter mig som smakar salt utan ord att dra i kjolkanten. Jag låtsas att tråden i min mungipa är en spindeltråd. Gälar frasar som cornflakes och munnen gapar tom som min ocean av leopardmönstrade lakan. Ögonen ekar som en bjällra av plast, utan ögonlock att gömma sig bakom. Tomma och vassa på låtsas. En bottenlös brunn med svart tjära som slukar den som lutar sig över kanten. En o-önskebrunn, dom sa åt dig att inte gå nära. Om du får tag i mig kommer du slunga mitt huvud i stenarna, lyssna på hur brosket krossas som en symfoni av minusgrader. Blodet kommer kyssa stenen svart, min brynja kommer fallera och fastna på dina läppar. Som paljetter kommer du tänka. Du kommer känna dig fin. Jag kommer vila mot den orangea galonen i ditt knä, blodet kommer lämna ett blött moln på plasten. Mina broskläppar kommer fortsätta mima som om jag försöker viska någonting och mina brunnar kommer fortsätta vissla. En sista spasm, jag kastar en blick över min axel och lämnar sedan mitt silverkärl och flyter upp genom dina näsborrar som en svans av kompakt luft. Sen slår jag mig till ro där bakom det blå och simmar vidare i ditt tankehav. Världen smakar klor, ett komvext universum slickar mina fingrar bakom en kam av ögonfransar.  Du har en liten skattkista i imiterat trä som släpper ut bubblor med jämna mellanrum som vilar skevt mellan sötsliskiga glaskulor i pastell. Här kommer jag bo tills någon slungar ditt huvud i stenarna till en symfoni av minusgrader, plaskar i dina visslande brunnar till ögon medans du blöder mot galonen. Du kommer lämna ditt patetiska plastkärl och smaka kloret.

hittar någon som råkar använda samma jävla nick.

jag måste veta hur du kom fram till det, inte direkt det man tänker sig att att det är det första folk kommer att tänka på när de ska ha ett användarnamn.

ska också hälsa från Danung, som var helt övertygad om att det var min blogg när han hittade den.

Nej, jag håller nog med dig angående det, att det inte direkt är vanligt så att säga. Inte träffat på någon hittills som påstått sig ha samma. Hur jag kom fram till det? Ren slump, målade valar och sälar och valrossar lekte med orden. Valrost. Det lät fint. Du tror säkert det hela är en ripoff. Hälsa tillbaka till Danung och säg att han kan fortsätta trilla in här om det passar honom.

[08:44:46] Dunungur: Hej Valrosten

[08:45:08] Dunungur: Här ramlar Danungen fram för att förmedla att det passar honom alldeles väl

[08:45:43] Dunungur: och tackar ödmjukast för hans fina och försiktiga inbjudan

[08:46:54] Dunungur: om sälar, valar och rostade valrostvalnöternas herrskap tillåter mig fråga om herr Valrost kanske fortfarande är tillgänglig eller möjligtvis kan nås via Skype

Valrostvalnötterna har visats sig vara näst intill omöjliga att rådslå med då dom dedikerat största delen av sina jordliv med att vara just nötter men jag tolkar deras tystnad som ett vagt kanske. Men sälarna hälsar från botten av deras säliga hjärtan att "DEN DÄR DANUNGEN SKA JAG FAN KNIVA I NYLLET VEM FAN ÄR DET KOM HIT DÅ" men dom har alltid varit lite svåra att konversera med sedan olyckan med Cornflakespaketet så du ska inte ta illa upp. Valarna tycker att det låter farligt. Valarna tycker att anonymitet är hiskeligt otäckt farligt farofyllt. Och för den delen tror jag inte att "Herr" är en korrekt benämning på mig. Helst Dr. eller Kapten, möjligen fürer men inte Herr för jag är ingen Herr alls.

Jag hade ingen aning att min hälsning hamnade här. Intressant. Det jag skrev där skrev jag faktiskt till den Valrost jag råkar känna och det var han som råkade vara en viss herre. Vid stunden måste jag även ha varit ganska berusad. Det blev i alla fall ett missförstånd.



Jag gillar verkligen vad du gör med färger, Olga. Jag kommer att fortsätta trilla in här