valrost

Det känns lite som att hoppa höjdhopp i lågstadiet. Man tog fart, sprang som bara fan. Dom svarta shortsen prasslade och väste mellan låren. Hästtofsen fladdrade röd som en fana i famnen hos en lilagittrig tofs. Blodet rusade, hjärtat knuffades och trängdes om plats i bröstkorgen. Golvet kvittrade som sparvar mot gummisulan, blickarna i nacken jagade en som hyjenor. Man var ostoppbar, adrenalinpumpad, on the top of the world. Så kom flaxande, beniga lemmar ända fram fram till ribban och den ljuvliga slow motion man befunnit sig går av som okokt spagetti. Sväljer pulsen i en slemmig kallsup, tvärstannar och trillar omkull. Ribban i magen och mattan i ansiktet, lukten av svett och plast rinner ner i halsen tillsammans med näseblodet. Brännsår på knäet hjärtat. Inget vunnet. Längst bak i kön igen.