valrost

Swp swp swp låter det när mina skulderblad passerar de torra spacklet i de turkosa skarvarna under min blottade ryggtavla. Min själ plaskar i kapp med kloret någonstans i botten av mitt kranium som avslagen läsk någon lämnat kvar på discot bland serpentiner och chipssmulor och smöriga Backstreetboysballader. Rutchkanans kanter ramar in himmlen ovanför och jag vaggas varsamt i svängarna. Jag är en stupad ek som floden omfamnar och slickar med sina vitkantade tungor, på väg mot vattenfallets knytnävar. Ryggraden stämmer in i melodin, Swp swp swp. Jag blinkar hårt och låter svindeln dra i venerna som marientttrådar, sväljer ögonblicket med ögonlocken. Kisande ögon metar bland bomullsmolnen som sitter fastnålande på den låtsasommriga himmelen. Jag ligger begraven i en kupande, blå hand. Mitt hår slingrar sig som svarta ormar i kloret ovanför mitt huvud, vattnet dämpar alla ljud och sveper in bilarnas väsanden i ett ljuvligt blött täcke. Jag ligger raklång på rygg och låter den höstkalla luften ta tag i ögonfransarna som segel. Runt, runt glider jag och ler för fan vad fin världen är genom ett nät av endrofiner och ensamhet.