valrost

Jag övervägde att lägga in en GIF på ett par tunga, röda ridåer som stängs. Slut på föreställningen, slut på den knivsudd av mitt i regel ganska löjliga, kryptiska jordliv som jag planterar i en jord av pixlar och vattnar med salt och radioaktivt urin. Det är ju ändå inget mer än överkokt havregrynsgröt med fult glitter och trasiga atomer här inne, slafsig hjärnsubstans med som ständigt rymmer hals över huvud ut genom näsborrarna som för att rinna ner i något unkelt gatuhörn och starta sitt eget liv. Pulsera fram genom kloakerna, bygga ett fort av borttappade vantar under vintern och slicka i sig majonäs från veka, blöta sibyllakartonger på trottoaren. Smeta sig längs mörka tegelväggar under nätterna och akta sig för duvornas vassa näbbar och barnens glansiga irisar. Kanske skulle den trivas bra i friheten. Något säger mig att den inte är skapad för att vara inlåst i ett kvavt kranium. Hoppas den skulle skicka mig ett brev och berätta hur den mår, även om jag inte skulle sakna den särskilt mycket.
Men nej, nu sitter jag fast här igen. Samma dåliga hållning och samma psykadeliska pokemontröja och samma salta fingertoppar. Och här kommer jag nog sitta ett bra tag, Hipp jävla Hurra.